Onsdag 23e
Idag känns det jobbigt.. REDAN!
Märker det för jag springer i alla skåp, har ingen ro och ingen humor över alls.
Pojkvän var ju totalt depp igår kväll när jag ringde honom.. Usch. Önskar han bara kom hem.
Egentligen vet jag inte ens varför jag känner så. Det gick ju jättebra igår, och i natt har vi ju sovit och allting.
Men ändå fattas han.. Känner en enorm rädsla att livet skulle se ut såhär. Tänk om detta skulle vara min vardag?
Nej usch och fy, så får det aldrig bli!
Går väl bort en runda till Storasyster senare idag. Vill inte ha någon hjälp känner jag, jag vill utstå denna ensamhet bara för att visa att 'fan jag klarar mej själv!'. Det gör jag ju!
Imån är det ju ändå föräldraträff igen och sen lunch med Carro. Då har ett par timmar gått.
Fredag blir det möte med Git och då passar Kicki Viggo.. Sen kommer han äntligen hem!!
Konstigt dedär, att när man går hemma i sin vardag.. nu med barn dessutom så gnäller man för allt, man uppskattar inte varandra, ingen frihet eller nytänkande, allt bara flyter på hela tiden. Man tillomed tänker att fan, jag klarar mej utan honom/henne.. Men så kommer en sån här situation, då är det tomt, ensamt och kallt!
Jag saknar inte han hjälp direkt, jag kan göra allt med Viggo och hemmet, kanske tillochmed mer än vad jag gjorde innan. MEN jag saknar den där pussen, blicken eller att mannen jag älskar ligger i sängen och tar plats. Det saknar jag idag.
6 dagar kvar!
Det går snabbt nu:)
Shit snart är det start och jag börjar bli nervös! :)
Sandra, Pagge & Mika var här igår kväll, de åkte lite innan 23. Var såå skönt att någon var här!
Viggo vaknade dock när de gick så jag fick lägga mig med honom och somnade såklart åxå då !
nu blir de till att slänga sig på soffan en minut innan plutt vaknar igen!
