is this it?

Äntligen i fredags kom han ju hem, två timmar för tidigt vilket gjorde att halva min värld rasade.
Var hemma hos syrran och hade precis ätit så messade han att jag skulle ringa. Jag ringde och så tyckte han att jag skulle gå hem, men jag hade ingen vagn och syrran va inte hemma med bilen. Och VÅR bilnyckel hade ju jag i fickan tillsammans med husnyckeln. Jävla soppa. direkt lixom blev jag arg och sur..

Det var där allt gick fel denna helgen..

Viggo var glad att se sin pappa och jag var glad att se min pojkvän.. Om han var glad vet jag inte för han visade inte det iaf.
Jag fixade så syrran skulle passa viggo medan vi stressade till Toråsbion, vilket jag tyckte var väldigt gulligt av mig till Jim lixom.. Men näe.. Han låg på soffan hemma tills sekunden innan vi åkte, och tjurade genom hela bion, fast han skrek på mig att han inte alls var sur samtidigt som han spanade in FITTLINA vilket gjorde att jag slog till honom... Då var det slut på pratet mellan oss för denna kvällen...
När vi kom hem trodde jag såklart jag skulle få lite kärlek och så, men näe.. JAg fick gå och lägga mig själv och efter ett tag kom han och la sig långt bort med ryggen mot.. Visst kändes det alldeles underbart efter att inte sett han på så länge.

Lördagen sög verkligen på förhållande delen, men det var mitt fel och jag vet om det. Mina hormoner.
Så det känns ju som att vi kanske skulle jobba lite mer på detta eller kanske strunta i det.
Känns inte direkt som man är den bästa flickvännen och kanske kommer jag inte bli det heller.. börjar ju tveka på vart hans känslor ligger för mig. Jag vet inte.

Det kanske blir bättre, eller går de åt helvete precis nu när jag ska unna mig att göra någonting för mig själv, bara att köpa en våg gjorde ju att hela havet stormade....

Hur kan man verkligen älska någon men sen samtidigt inte se några känslor alls från den andre.
Vi tycker så olika, har man varit borta länge tkr jag man ska pussas och mysa och gosa och prata massa, medan han kasnke tyckte då att han skulle bara få ligga medan jag fortsatte allt hemma och att han skulle få sovmorgen sen utan att bry sig om mig eller säga nått.. Bara 'inget' 'vadå' 'mmm'..

Och den där jävla cp Lina.. snart går väl de åxå åt helvete för där verkar ju inte känslorna vara glömda?

Känner mig förvirrad en sån här Söndag morgon.. Det kanske går över..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0